Nattens bravader

Kommer ni ihåg när man var liten och inte kunde sova? Jag brukade iaf få panik då jag trodde att huset skulle brinna ner, en tjuv komma och ta mamma eller att pappa inte skulle finnas kvar när jag vaknade nästa morgon.
Något så när av denna panik infann sig hos mig natten till idag.

Jag var hos Adolf. Han var tvungen att åka till Arkösund och lämna sin mammas bil på natten. Men han skulle vänta till jag hade somnat. Och det gjorde jag. Han gick och jag vaknade till.
Sen hörde jag något. Och ropade på Adolf. Han hade inte åka utan satt på toaletten och pratade i telefonen. Sen kom han ut. Då hade han ringt till polisen.

För utanför vår dörr, mitt i natten en vardagskväll, hade en man stått och knackat på. Dessutom hade våran dörr inte varit låst! Jag blev så himla rädd, eftersom jag skulle vara själv i lägenheten hela natten. Grät som ett litet barn...Usch!

Sen fick Adolf söva mig (kila mig på ryggen och pyssla om mig) tills jag somnade om.

Mannen kom inte tillbaka och jag sov bra, men den där känslan är så himla obehaglig! 

/Sanna 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback