Sanna

Jag intar precis en tallrik fjällfil (fick ett akut-sug när jag var och handlade sist och visst är det lika barnsligt gott som jag föreställt mig!) och två ostmackor framför mitt favoritsällskap på mornar - Efter Tio med Malou. Just nu pågår en intervju där man tar upp Snällhet vs. Ironi. Ganska intressant, då det är ngot jag också funderat lite kring. 

Det man påpekade var hur trenden övergått från att vara ironisk till att vara snäll. Och visst kan man märka det!? Eller beror det bara på att man har mognat lite och inte längre finner samma glädje i att dra ironiska skämt om andra för att själv framstå som bättre? Kanske, men trots det så har i alla fall jag (och många av min vänner) förndrats på detta plan. Vi är faktiskt mer snälla. 

Det är också något jag har fått erfara av min tid i Stockholm. Man måste vara snäll. Man kan inte gå in i en ny grupp människor, i en ny stad där man inte har någon stabil punkt alls och bete sig som under gymnasiet eller högstadiet. Det enda man behöver besitta är lite vanlig snällhetskunskap för att komma in i en ny grupp. Få nya kompisar och bli en del. 

Sen, när man har allt det, då kan man känna in läget och börja med dom ironiska skämten. Om omgivningen förstår annars blir det bara pinsamt. Eller vad säger vi Mart, haha!?

/S 

Dagens outfit - röd mjukisdress. Nu böjar garderobsrensning och packning. På med Spotify. Önska mig lycka till!