Vi har upplevt så himla mycket; allt från kyla, till fettigt hår, hunger, genemskap, irritation, kärlek, rädsla, till längtan.
Igår, när vi vaknade (av vattendroppar i ansiktet, liggande i genomblöta kläder och sovsäckar och vi blev tvungna att avbryta projektet 12 timmar för tidigt) var jag nästan tacksam; äntligen fick vi åka hem.
Och oj vad det var skönt att duscha och framförallt få höra Adolfs röst igen.
Och så efter texten; ett stort tack till:
Alla ni som kom upp till oss i vårt vindskydd och:
♥ kollade till oss
♥ kom med gåvor
♥ myste vid vår eld
♥ kom med pussar och kramar
♥ och bara visade att ni brydde er
Det största tacket går (utan tvekan) till:
♥ Anna
♥ Matilda
♥ Patricja
Utan er hade det inte gått!
Klyschigt men så sant
2